fluda>

idag har ingenting gått som jag velat. det har spöregnat idag igen, och sundsvalls crowd börjar gå mig på nerverna. lotta påstod tillochmed att hon hade sett snö. va e de liksom. snö i oktober. ville bara packa mina saker och åka härifrån. så det gjorde jag. alltså packade. vi åker till umeå imorgon för att hälsa på fanny och skämma ut oss för alla människor vi inte känner och som vi aldrig kommer behöva träffa igen! det blir typ sista grejen vi gör allihopa, för jag bokade barca idag också, det ser ut att bli den femtonde. tretton dar kvar.

vad är det egentligen med sundsvall som ger en känsla av att man typ håller på att kvävas?  är det människorna här som är så keffa eller är det bara situationen och väntan på nya ansikten som gör allt så kefft? titta på denhär gatan ovanför. hur många gånger har man inte luffat runt på denhär gatan. och varje gång man går på stan så är det verkligen bara denhär gatan man går på. jag var borta i tre år och när jag kom tillbaka hade ingenting förändrats. det är typ som i "våra bästa år", serien tar aldrig slut, den har hållt på i typ femtio år, ändå behöver man inte följa den så noga, allt är så förutsägbart och man kan hoppa in och titta lite när man vill...man hänger ändå liksom bara med..