livet är inte perfekt.
alla gånger.
sitter här i mörkret efter en 4-rätters middag på en peruansk/japansk modern svart/vit resturang. efter en cafe con leche med baileys, en födelsedagsång på spanska och en på svenska och efter li's halvt glada och halvt bittra leende över att hon nu är 25 år gammal. strax har ännu en fuktig natt passerat och nu sitter jag här i månskenet och lyssnar på min mans igentäppta näsa som småsnarkar lite störigt sådär (♥ men älskar honom nästan lika mycket hur som ♥) jag skriver några romantiska rader i hopp om att hitta en bortförklaring till att inte plugga, kommer typ bli färdig runt 4 imorgon eftermiddag skulle jag tippa då jag har märkt att jag är rätt kung på att komma på bortförklaringar (har bland annat städat(!) lägenheten idag och tittat färdigt på en säsong av top model.) alla säger jämt till mig om hur ovärt det är att hetsplugga i sista sekund och det är verkligen sjukt sant, så hur kommer det sig att jag alltid fortsätter göra det? varför? varför? varför? så himla irri men jag antar väll att det hör till, allt får ju inte bara vara dunder och det är nog det värsta med livet: hur mycket man än kämpar på så är inget perfekt, och just därför ska jag och mitt bittra ass fortsätta plugga nu, om abort, soo pepp!
sitter här i mörkret efter en 4-rätters middag på en peruansk/japansk modern svart/vit resturang. efter en cafe con leche med baileys, en födelsedagsång på spanska och en på svenska och efter li's halvt glada och halvt bittra leende över att hon nu är 25 år gammal. strax har ännu en fuktig natt passerat och nu sitter jag här i månskenet och lyssnar på min mans igentäppta näsa som småsnarkar lite störigt sådär (♥ men älskar honom nästan lika mycket hur som ♥) jag skriver några romantiska rader i hopp om att hitta en bortförklaring till att inte plugga, kommer typ bli färdig runt 4 imorgon eftermiddag skulle jag tippa då jag har märkt att jag är rätt kung på att komma på bortförklaringar (har bland annat städat(!) lägenheten idag och tittat färdigt på en säsong av top model.) alla säger jämt till mig om hur ovärt det är att hetsplugga i sista sekund och det är verkligen sjukt sant, så hur kommer det sig att jag alltid fortsätter göra det? varför? varför? varför? så himla irri men jag antar väll att det hör till, allt får ju inte bara vara dunder och det är nog det värsta med livet: hur mycket man än kämpar på så är inget perfekt, och just därför ska jag och mitt bittra ass fortsätta plugga nu, om abort, soo pepp!
free.. like a bird, or like a swedish girl in nasty, barcelona.
idag är ingen vanlig dag för idag är det fridas lediga dag hurra hurra HURRRAAAA!!! lider av ett sånt vidrigt välmående som till och med skulle störa kajsa (som typ är den mest positiva tjej på jorden). kom precis hem från en hel dag i mongatt där jag, pabbe, felipe och hans nya tjej (veckans? månadens? hoppas årets!) har hängt, solat, ätit, druckit kall corona, spelat strandpingis, drunknat i vågorna och fått världens saltaste kallsup(ar?) as koshligt! väl hemma välkomnade erika mig med gårdagens skvaller, och trots att ingen läser min blogg så kan jag tyvärr inte riskera att berätta om det här för det är jäkligt heavy, ifall att någon skulle titta in om hopp om en upp! lalo är också här och erika vrålar svärord på spanska, "toma ya!!!" och skrattar ondskefullt något i stil med "MOHAHAHA" detta kan ju bara betyda en sak? UNO-time! snart är det dags att börja styra upp sig för det bär av till fest hos cecilia. så frågan är då, hur bra får egentligen livet lov att vara? ett liv på en strand, i en resturang, under en blå himmel och en stekande sol, med en kall berron i ena handen och en pojkväns hand i den andra, osså några vänner som väntar hemma för att spela uno och dricka lemonad? så himla bra.
puss.
älskar dig charlotta
shoko.
idag har jag och pabbe hängt på stranden, käkat, varit på champangerian och druckit champange (dah) kollat på serier och bara haft en lagomt underbar dag. på beställning ska jag nu uppa lite om mitt nya jobb. är inne på femte veckan nu och det funkar fint. stället heter shoko och är ett jätte flashigt och fint ställe (alldeles för fint för min smak egentligen.) där häller jag upp sprit till rika spanjorer och bratiga turister tills de säger stopp, vilket inte brukar hända speciellt ofta, så det blir en del sprit som ni kanske förstår. på stället spelar de david guetta och sean kingston, vill oftast hellst bara skjuta mig själv i huvet men dansar snällt på beställning och ler. pablito som är en av mina chefer tycker nämligen att det är viktigt att le, hans colgateleende blänker alltid i diskolampornas ljus, och hans hårsvall blåser perfekt i airconditionens vind, skjortan är noggrant struken och han luktar nytvättat och perfym. mitt namn enligt pablitito är typ oftast 'girlfriend' eller 'darling' och han är min sexiga boxer-robert, men det förstår inte han. jag dör för karln, han dör för karlar..typiskt. nu har jag precis kommit hem efter en natts jobb. fotvärken dödar och jag är för slut för att göra något men för uppe i varv för att däcka. ingen är hemma och allt är lite halvt boring sådär. anyway, nu messade pabbe efter att också ha jobbatså vi ska kolla på top model. han är största top model torsken by the way!!!!!!! fick inte säga det till nån men det är ingen so m läser min blogg ändå så.. läser du detta: säg det inte till nån! han kommer bli jätte upprörd på mig på grund av hans diverse osäkerheter angående sin sexuallitet.. puss!
alla mina inlägg heter något med uppa!
jag trodde PÅ RIKTIGT att jag hade lagt ned denna blogg, men tacka gud för italienara och deras alk för 2 dissarono med cola senare så ligger jag nu här i min svettiga säng, i mitt svettiga rum i det svettiga barcelona efter det (mer än) svettiga nasty mondays och uppar er om mitt galna svettiga liv. i brist på annat, bland annat sömn, läser jag på smhi's hemsida att det just nu är 29 grader varmt här, vilket är rätt svalt. vill åka snowboard igen, dricka varm choklad på gravkullarna med en sjärtlapp i ena näven och en limpmacka andra, vill längta efter värme och sommar, inte efter vinter och snö.
idag är min lediga dag, idag och imorgon. redan efter en kväll känner jag mig typ healad. de påtvingade 13 cm'ers klackana är petade och mina fotsvetts-instängda-grå-vita-cons is back! so fresh! skulle typ hångla upp dom för de är så sköna. typ som ett svin till karl.. man vet att de stinker skit men ändå ger man sig in i dem, (äckligt exempel, men sant.)
just nu jobbar jag mitt beniga ass off på shoko, and so far so good. det är dock mycket seriösare och mer 'pijo' (brattigt) än vad jag var van vid på la roma vida loca - där vi mer eller mindre lekte cayote ugly's på bardisken och typ: "no no H20:ade" oss igenom hela passet. dock får jag betalt när det är sagt nu, och rejält med dricks och det är en bra grej att ha på cv't, vilket också är fett värt, men som sagt - på ett mer seriöst vis.
så vad mer har hänt i mitt varma barceloca liv. jo, jag har blivit hotad med pistol. ja gott folk, om ni har oroat er innan har ni oroat er i onödan - now's the time to start.. i fredags tog jag tunnelbanan för första gången till jobbet, vanligtvis cycklar jag alltid till jobbet men kastade av misstag bort min kompis-kompis cyckelkort efter att ha käkat donken och lagt plånkan i botten av take-away påsen, fick panik och bestämde mig för att skriva, be om ursäkt för at ha slarvat bort kortet och be honom säga mig om det fanns något jag kunde göra för att gottgöra honom, fick självklart ett snuskigt svar och det dåliga samvetet var som bortblåst - perfekt.
eeh.. var var vi? jo! vi hade alla klivit på tåget och väntade nu på att det skulle åka vidare då vi inser att dörrarna aldrig stängs - någon har tryckt på nödknappen. helt plötsligt hör jag hur folket längre bort i tåget börjar skrika och jag ser hur de springer i panik mot oss, 2 sekunder dyker en ung karl upp på andra sidan tågets glasruta och i korridoren ser jag en man som riktar en pistol mot oss. alla får typ varsin panikångetattack och jag kunde se hur till och med tanten med rullatorn nån meter ifrån mig tänkte samma sak som jag:
- jag är för ung.
två skott i luften och en jakt senare låg den unge mannen med fejjan i tunnelbanans stengolv efter att poliserna stormat in. vi var i trygghet igen, så ja.. det var väll lika bra att gå till jobbet då och fint be om ursäkt för förseningen.
oj, nu dök erika precis upp i dörren. hennes högra öga pekar åt höger och hennes vänstra åt det vänstra. det heter inte nasty för ingenting, för hon ser fan rätt nasty ut. hon erkänner att hon har gått in i fel rum och tigger en cigg. sedan sätter hon sig ned på golvet med en stor suck och vi börjar prata kärleksproblem. här är killarna lika heta som rincon's ptatas bravas, dock lika flottiga och falska, de är inte som svenskarna (det vill säga typ en kopia av basshunter som plockar äpplen på krogen och sjunger hejarramsor medans kompisen halsar en kanna öl) utan de är ödmjuka, och passionerade, och färgstarka...ormar.
idag är min lediga dag, idag och imorgon. redan efter en kväll känner jag mig typ healad. de påtvingade 13 cm'ers klackana är petade och mina fotsvetts-instängda-grå-vita-cons is back! so fresh! skulle typ hångla upp dom för de är så sköna. typ som ett svin till karl.. man vet att de stinker skit men ändå ger man sig in i dem, (äckligt exempel, men sant.)
just nu jobbar jag mitt beniga ass off på shoko, and so far so good. det är dock mycket seriösare och mer 'pijo' (brattigt) än vad jag var van vid på la roma vida loca - där vi mer eller mindre lekte cayote ugly's på bardisken och typ: "no no H20:ade" oss igenom hela passet. dock får jag betalt när det är sagt nu, och rejält med dricks och det är en bra grej att ha på cv't, vilket också är fett värt, men som sagt - på ett mer seriöst vis.
så vad mer har hänt i mitt varma barceloca liv. jo, jag har blivit hotad med pistol. ja gott folk, om ni har oroat er innan har ni oroat er i onödan - now's the time to start.. i fredags tog jag tunnelbanan för första gången till jobbet, vanligtvis cycklar jag alltid till jobbet men kastade av misstag bort min kompis-kompis cyckelkort efter att ha käkat donken och lagt plånkan i botten av take-away påsen, fick panik och bestämde mig för att skriva, be om ursäkt för at ha slarvat bort kortet och be honom säga mig om det fanns något jag kunde göra för att gottgöra honom, fick självklart ett snuskigt svar och det dåliga samvetet var som bortblåst - perfekt.
eeh.. var var vi? jo! vi hade alla klivit på tåget och väntade nu på att det skulle åka vidare då vi inser att dörrarna aldrig stängs - någon har tryckt på nödknappen. helt plötsligt hör jag hur folket längre bort i tåget börjar skrika och jag ser hur de springer i panik mot oss, 2 sekunder dyker en ung karl upp på andra sidan tågets glasruta och i korridoren ser jag en man som riktar en pistol mot oss. alla får typ varsin panikångetattack och jag kunde se hur till och med tanten med rullatorn nån meter ifrån mig tänkte samma sak som jag:
- jag är för ung.
två skott i luften och en jakt senare låg den unge mannen med fejjan i tunnelbanans stengolv efter att poliserna stormat in. vi var i trygghet igen, så ja.. det var väll lika bra att gå till jobbet då och fint be om ursäkt för förseningen.
oj, nu dök erika precis upp i dörren. hennes högra öga pekar åt höger och hennes vänstra åt det vänstra. det heter inte nasty för ingenting, för hon ser fan rätt nasty ut. hon erkänner att hon har gått in i fel rum och tigger en cigg. sedan sätter hon sig ned på golvet med en stor suck och vi börjar prata kärleksproblem. här är killarna lika heta som rincon's ptatas bravas, dock lika flottiga och falska, de är inte som svenskarna (det vill säga typ en kopia av basshunter som plockar äpplen på krogen och sjunger hejarramsor medans kompisen halsar en kanna öl) utan de är ödmjuka, och passionerade, och färgstarka...ormar.