fluda>

allt har en mening.. men har alla en mening? det ligger jag här och grubblar över medans morgonsolen sveper sig fram och liksom kramar om mitt fina älskade barcelona. i natt har vi varit på invigningen av denis nya ställe i närheten av placa tripi där dom spelade funk och där en kille i kines-hatt (typ en sån trekantig en) spelade saxofon. wierd kombo, som wierd nog fick mig att sakna min bror.. det sjukaste är att typ sekunden efter jag skrev detta tror jag att jag  hör denis skrålande skånska utanför fönstret. jag går ut på ballkongen i sovtishan och visst är det väll han som går där och mummlar i skägget till någon i hans sällskap, antagligen på väg till nån efterfest. fan va gött att jag inte är på väg till efterfest. och att barcelona ibland känns så litet och sundsvalligt fast det egentligen är så himla mycket större än vad jag ännu vet om.